torsdag, april 05, 2007

Nya delegater!

Nu lämnar 2006 års FN-deleger Ulrike Deppert, Laila Naraghi och Karin Carlesten över stafettpinnen till 2007 års FN-delegater Ahmed Hassan och Gabriel Ehrling. Lycka till med bloggandet och era uppdrag!

tisdag, november 21, 2006

Om FN på persiska

Idag kan du höra en intervju om FN på Sveriges Radios persiska kanal. Det var igår jag intervjuades med anledning av mitt uppdrag som delegat och min vistelse i New York. Och de sa att det skulle sändas idag onsdag.

Ha det så bra, vi ses och hörs!

Laila

torsdag, november 02, 2006

Hemma igen: Intryck och artiklar

Nu är jag hemma i Sverige igen sedan några dagar. Här har det börjat bli riktigt kallt. Det snöar och blåser - men solen skiner.

Jag håller på att samla mina intryck och följa upp olika spår från veckorna i New York, på min egen kammare och tillsammans med andra. Bl.a. genom möten med människor från LSU:s styrelse och kansli.

Så här, bara några dagar efteråt, kan det ändå sammanfattas i att det var spännande, lärorika och intressanta veckor i New York. Under veckorna där fick jag möjlighet att lyfta och följa de frågor jag fått med mig via LSU och medlemsorganisationerna, och även från andra. Det känns bra.

Jag kommer att skriva mer om mina reflektioner och intryck i nästa nummer av Folk och Försvars tidskrift (med samma nanm). Och i nästnästa nummer av SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag kommer jag att ha med en artikel om FN utifrån mina erfarenheter och intryck från uppdraget som delegat. (I nästa nummer skriver jag inte om FN utan deltar med en artikel med valanalys.)

Nästa år (ett år efter att jag utsågs till delegat) kommer jag också att presentera min rapport från uppdraget som delaget. Men det återkommer jag med då.

Frågor? Tankar? Inspel? Du kan väl höra av dig: laila.naraghi@lsu.se. Och alla ni som redan gör det: Tack igen för kloka och roliga inspel.

Vi ses och hörs!
Laila

fredag, oktober 27, 2006

Intressanta möten, goda samtal

I måndags kom de andra i höstens svenska tillresande delegationen* hit till FN. Det var jättekul! Och vi har ett mycket intressant program. De som har kommit hit i denna första omgång är riksdagsledamöterna Kenneth Johansson (c), Fredrik Olovsson (s), Sonia Karlsson (s) och Peter Rådberg (mp) samt Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund. Kul gäng att få vara med. Jättekul!

Under tidigare veckor har jag fått träffa olika här på representationen samt fått intressanta genomgångar. Om FN:s reformering, internationell rätt, EU-samordningen m.m. Senast igår hade jag och Anders Lidén, Sveriges FN-ambassadör, ett intressat samtal.

Under de senaste dagarna har vi, hela delegationen, också haft olika informativa möten med spännande diskussioner, här på representationen:

Information om FN:s temadagar om genderfrågor (det är temadagar nu om detta och Sverige är mycket aktivt)
Ambassadör Lena Sundh, samt Birgitta Ekelund, Silija Tolomanoska.

Gender Justice, öppet seminarie arrangerat av Sverige och Sydafrika
H.E. Ms. Vadah Gayflor, Minister for Gender and Development (Liberia) and Ambassador Lena Sundh (Sweden)

Introduktion av FN och svenska FN-representationens verksamhet Ambassadör Ulla Ström

FN i det tjugoförsta århundradet: Reformer, hot och utmaningar
Ambassadråden Carl-Magnus Nesser, Staffan Hemrå, Charlotta Schlyter och Pelle Enarsson

FN:s fredsbevarande verksamhet
Staffan Olesen, överste, militär rådgivare

Icke-spridning och nedrustning. Vad pågår?
Ambassadör Elisabet Borsiin Bonnier, Permanent Representative, Representationen i Geneve

Unicef (information hos Unicef)
Kul Gautman, Deputy Executive Director, Ingalill Colbro, Senior Programme Funding Officer och Lucia Fernandez, Programme Officer

Idag har vi också lyssnat på en öppen debatt i säkerhetsrådet om Gender Justice där Sveriges FN-ambassadör Anders Lidén har talat. Och nu på kvällen har vi varit på en mottagning med Dr. Marie Jacobsson, som är den nordiska kandidaten till the International Law Commission. Anders Lidén var värd.

Imorgon fortsätter programmet. Det ser ut så här:

Morgonmöte
Pierre Schori rapporterar från sitt uppdrag i Elfenbenskusten

FN på de utvecklingspolitiska och humanitära områdena
Minister Harald Fries, ambassadråd Pelle Enarsson och förste ambassadsekreterare Ann Måwe

UNFPA (information hos UNFPA)
Björn Andersson, Special Senior Advisor to the Executive Director

Arbetslunch med Inga-Britt Ahlenius, chef för FN:s internrevision. Värd Anders Lidén.

Det ser ut att bli ännu en spännande dag :)

Vi hörs!
Laila

*Varje höst kommer en tillresande delegation hit till generalförsamlingen med riksdagsledamöter och representanter från civila samhället (förutom från oss, LSU, också från bl.a. facken) och näringslivet. Delegationen kommer i två omgångar. Andra år brukar de komma tidigare, men eftersom det var val i år kunde de inte komma förrän nu. Eftersom punkt 60 "Social Development", som inkluderar s.k. ungdomsfrågor, behandlades i FN redan i början av oktober, reste jag hit tidigare.

Mera i annan media

Du kan läsa mer om mina tankar härifrån USA i mina kolumner i Östra Småland (idag fredag på ledarsidan) och i tidningen Broderskap.

I samband med FN-dagen i tisdags, den 24 oktober, publicerade socialdemokraterna en text av migsin hemsidas förstasida .

Igår (torsdag 26 oktober) intervjuades jag också igen av SSU:s radio.

Uppmärksamma FN du också i media! Skriv en insändare eller ring till tidningen när du och din förening arrangerar en manifestation eller föreläsning. Frågor? Maila mig, laila.naraghi@lsu.se.

Laila

måndag, oktober 23, 2006

I Transit om valet av ny generalsekreterare

Fredagen den 13 oktober röstade FN:s generalförsamling fram en ny generalsekreterare, Ban Ki Moon. Generalförsamlingens gyllenprydda sal var fylld till bredden och luften darrade av förväntan...

Imorgon måndag, den 23 oktober, rapporterar jag om det i min korre härifrån FN i Transit på P3 kl. 18.03-20.00. (Jag vet - det är redan måndag i Sverige, men här är det fortfarande söndag ett tag till.)

Om du har missat programmet när du läser detta så ligger programmet på deras hemsida och du kan lyssna på en vecka framåt.

Se två till nya bloggrapporter härifrån nedan. (För överskådlighetens skulle gjorde jag tre bloggar istället för bara en.)

Laila

Omröstning Västsahara

Västsahara är ju, som jag tidigare har berättat om, ett av de områden jag har följt, och engagerat mig för, när jag varit här.

Västsahara är Afrikas sista koloni, ockuperat av Marocko sedan 1975. Sedan ockupationen har Marocko tvångsförflyttat västsaharier, fördrivit dem att bo i flyktingläger i Algeriet, och motarbetet FN:s fredsstyrka (MINURSO) vars uppdrag är att genomföra en folkomröstning bland västsaharierna för att de själva ska få bestämma omsin framtid. Marocko har saboterat en sådan, FN-beslutad, folkomröstning över tio gånger! Marocko hävdar att de har "historisk rätt" till Västsahara, men FN:s internationella domstol har slagit fast att det inte alls stämmer.

Polisario är det västsahriska folkets representanter. De har representanter/ambassadörer utsända i flera olika länder. Medan jag varit här har jag träffat Polisarios representant till FN. I Norden finns också en representant, som är stationerad i Stockholm. Är du eller din organisation intresserade av att lära er mer, och engagera er för Västsahara? Hör av dig! Laila.naraghi@lsu.se.

Jag har också tillsammans med den norska ungdomsdelegaten Kathrine följt utvecklingen med en resolution om Västsahara i FN:s generalförsamlings Fjärde utskott. Vi har också träffat de stödgrupper för Västsahara som kommit hit (framför allt från Norge, Sverige, Belgium och USA) för att tala till förmån för Västsahara inför Fjärde Utskottet som s.k. petitioners.

Resolutionen i Fjärde Utskottet las fram av Algeriet, och det var samma resolutionstext som ett ENIGT UTSKOTT ställde sig bakom förra året. Då röstade EU för resolutionen eftersom parterna, Marocko och Algeriet, var överens om texten. Men i år bestämde sig Marocko för att också sabotera denna process! Man sa att man inte kunde ställa sig bakom denna text, och därmed följde ett rejät politiskt spel på hög nivå.

Eftersom parterna inte var eniga i år kunde EU inte nå enighet. Frankrike stödjer av tradition alltid Marocko. Detta p.g.a. att de har gamla historiska band, men också (framför allt!) för att de tjänar på det. Sverige har sedan länge tagit ställning för folkrätten och Västsaharas rätt att själva bestämma om sin självständighet genom en folkomröstning.

In i det sista försökte EU nå enighet, men till slut ledde det till att EU-länderna röstade olika. Vi, EU-länderna, röstade enligt nedan (observera att jag också inkluderat Bulgarien och Rumänien eftersom de snart är medlemmar):
- Vi som röstade för resolutionen: Austria, Denmark, Estonia, Finland, Germany, Greece, Hungary, Ireland, Italy, Latvia, Netherlands, Poland, Romania, Slovakia, Slovenia, Sweden and United Kingdom
- De som aktivt röstade att de avstod (det vill säga varken röstade ja, eller nej, utan trycke på "avstå-knappen"): Belgium, Check Republic, France, Luxemburg, Portugal and Spain
- De som inte alls deltog i omröstningen: Bulgaria, Cyprus, Lithuania and Malta.

Resoultionen var bifallen med siffrorna: 76 röster för, 0 emot och 72 som röstade att de avstod.

Efter omröstningen valde flera länder att kommentera den och göra ställningstaganden. Flera länder, däribland Italien och STorbritannien, höll inspirerande och bra inlägg om vikten av att respektera folkrätten och Västsaharas rätt till självständighet och en folkomröstning. Sveriges inlägg efteråt var mycket märkligt eftersom det inte hänvisade till tidigare FN-beslut eller Västsaharas rätt till självständighet eller folkomröstning (också det i enlighet med tidigare FN-beslut ju). Det var tydligen på uppdrag av Utrikesdepartementet i Stockholm som det inte kunde nämnas.

Detta måste alla vi som jobbar för Västsahara och respekt för internationell rätt fortsätta att se till att bevaka och följa upp.

Laila

Användbara paraplyorganisationer

Hej igen, det var ett tag sedan jag skrev, men det har varit full rulle här med olika möten och annat.

Har bl.a. träffat DUF (danska LSU) som var här med sin ordförande och en medarbetare, för att diskutera med Danmarks FN-ambassadör om deras samarbete. (Danmark har två ungdomsdelegater i år, som Norge.)

Jag har också träffat två vice presidenter från IUSY (världens största politiska ungdomsinternational, som är en paraplyorganisationen för socialdemokratiska ungdomsorganisationer) angående deras/vårt FN-arbete och hur de kan bidra till att unga kan delta mer i FN:s strukturer och processer. IUSY har cirka 150 medlemsorganisationer i 100 länder. Vi har också pratat, tidigare i år, om detta och spridit info om möjligheten för unga att delta som delegater till FN:s generalförsamling, genom och i IUSY. Det gjorde vi bl.a. på IUSY:s festival i somras i Alicante.

Är du med i en internationell organisation? Eller är du med i en förening i Sverige som är med i en internationell paraplyorganisation? Sprid i så fall, genom dina nätverk, info om hur unga kan delta i FN:s generalförsamlings arbete. Det kan vara första steget för att unga i en del andra länder får info om att detta finns, och kan prata med (kräva av) sin regering att få delta i FN-delegationen. Bra info att sprida finns på FN:s ungdomsprograms hemsida.

Du får också gärna använda det jag skrivit i ECOSY:s senaste nyhetsbrev på sidan 8-9. (Vi, ECOSY är Europeiska Socialdemokratiska Partiets ungdomsförbund och en paraplyorganisation för alla socialdemokratiska ungdomförbund i Europa. Vi har vårt kontor i Bryssel men jobbar i hela Europa.) Eller hör av dig om du vill ha hjälp om hur du kan skriva! Maila mig: laila.naraghi@lsu.se.

Laila

torsdag, oktober 12, 2006

Mer om Kofi, FN och USA

I eftermiddag intervjuas jag av SSU:s webbradio. Så om du vill höra mer om vad jag gör kan du lyssna på RadioAktiv runt 15-tiden svensk tid. Du kan också läsa mer i nästa nummer av Palmecentres nyhetsbrev och i min kolumn i nästa nummer av tidningen AiP.

Laila

Träffen med Kofi

Igår träffade vi FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Här kan du se ett foto av oss.

Visst var det intressanta (och viktiga) knappt 15 minuter, men så mycket mer var det inte. Han tog oss i hand och frågade var vi kom ifrån och sedan pratade vi med honom i kanske fem minuter. Vi överlämnade en rapport om ungdomsdelegater och uppmärksammade att antalet ungdomsdelegater sjunkit och att det behövs krafttag för att fler (alla) länder ska inkludera unga i sina delegationer. Och han sa ju inte emot direkt.

FN är världens viktigaste arena, mötesplats och forum. Så ungas delaktighet får aldrig bara handla om fotosessions med viktiga personer. Självklart är det bra att generalsekreteraren tar sig tid till att träffa oss, särskilt med tanke på hur upptagen han är. Men ungas påverkansarbete får aldrig stanna där.

Unga människor, och andra människor också, har en viktig roll att spela för att göra den här världen bättre. Det finns många saker man kan göra. Och som unga människor gör! Delta på olika sätt i FN, engagera sig i en förening som jobbar med mänskliga rättigheter och andra FN-beslut eller något annat viktigt. Det är i längden sådant som spelar roll och som gör att de faktiska makthavarna måste lyssna och inkludera unga. Och inte bara fotas med oss.

Därför var träffen med Kofi Annan bra och viktig. Men vad som också är bra och viktigt (t.o.m. än bättre och viktigare?) är just ungas delaktighet när FN:s beslut utformas. När nationella beslutsfattare inkluderar unga i beslutsprocesser som rör FN (och annat). Och när vi unga protesterar när vi inte inkluderas, och när vi ser till att vi till slut verkligen får vara med.

Under dagarna som varit har jag tänkt ännu mer på det här med "youth delegates" med tanke på den roll som alibi en del länder/makthavare tycks godta/tolka det som. Jag kommer att återkomma till detta.

Laila

Progressiv barnrapport och hemsk flygkrasch

Idag presenterades FN:s rapport om våld mot barn.

Precis innan vi skulle gå ned till presentationen av det i tredje utskottet (kl. 15.00 NY-time) såg jag hur många i personalen på svenska representationen (som ligger på 46:e våningen i Dag Hammarskjölds Plaza 1, i korsningen andra avenyn, 47:e gatan på Manhattan) stod och tittade ut genom fönstrena. Och från representationen kunde vi se huset som flygplanet kraschat i.

Här kan du läsa rapporten. Presentationen inleddes av The Independent Expert: Paulo Sérgio Pinheiro som gav ett engagerat och progressivt tal om barns rätt. Han sa bland annat:
- Barn är trötta på att enbart ses som framtiden.
Det går helt i linje med det vårt budskap: Världens unga generationer ska inte bara ses som framtidens makthavare. Vi vill vara delaktiga här och nu också. Det är vår värld med.

Laila

tisdag, oktober 10, 2006

USA:s svar på min fråga: "We can't support UNFPA"

Idag arrangerade vi ungdomsdelegater ett side event (läs mer om det i bloggen här nedan) tillsammans med UNFPA och UN Programme on Youth. Temat var Youth and Migration.

I publiken fanns Miriam K. Hughes (Deputy U.S. Representative to the Economic and Social Council). (Antagligen för att hon sett att en mexikansk ungdomsdeegat skulle prata i panelen.)

När jag ställde en fråga till henne blev det väldigt tyst. Låt mig beskriva bakgrunden.

UNFPA gör ett mycket viktigt jobb: UNFPA, the United Nations Population Fund, is an international development agency that promotes the right of every woman, man and child to enjoy a life of health and equal opportunity. UNFPA supports countries in using population data for policies and programmes to reduce poverty and to ensure that every pregnancy is wanted, every birth is safe, every young person is free of HIV/AIDS, and every girl and woman is treated with dignity and respect.

UNFPA jobbar helt enkelt med sexuella och reproduktiva rättigheter. Mycket viktigt. Mycket bra.

Sedan George W. Bush blev amerikansk president har USA dragit tillbaka sitt ekonomiska stöd till UNFPA. Eftersom Bushadministrationen inte stödjer UNFPA:s arbete och mål. Detta är mycket anmärkningsvårt. Och har kanske ngt att göra med vilka grupper i USA som stödjer/finansierar Bush. Oavsett måste detta uppmärksammas eftersom sexuella och reproduktiva rättigheter är viktiga för alla, också för unga. Och eftersom UNFPA spelar en så viktig roll.

Därför passade jag på att fråga USA om detta på vårt side event. Miriam K. Hughes hade plockat ihop sina grejer som för att gå trots att 30 minuter kvarstod av seminariet, och när jag efter att ha tackat för panelens inputs riktade frågan till henne blev hon nog lite paff. Jag frågade varför USA de senaste åren minskat sitt stöd till UNFPA trots att UNFPA jobbar med så många viktiga frågor. Jag berättade också kort om LSU och vilka vi är.

Det blev väldigt tyst i rummet.

Hon svarade på frågan och sa att USA inte kan stödja UNFPA eftersom UNFPA sysslar med "tvingande familjeplanering" ("coercieve family planing" var orden hon använde). Hon referade till ett projekt i Kina där hon hävdade att UNFPA deltar i att inskränka kinesiska familjers rätt att bestämma över familjestorleken. Och att det är emot amerikansk lag att stödja "coercieve family planing".

Kvinnan i panelen från UNFPA fick sedan chans att kommentera det och sa att det USA hävdar inte stämmer och att hon tycker det är mkt synd att USA dragit tillbaka sitt stöd till UNFPA.

Att USA har dragit tillbaka sitt stöd till UNFPA har i själva verket att göra med att UNFPA stödjer arbetet med att ge kvinnor tillgång till sina sexuella och reproduktiva rättigheter. Det inkluderar att stödja säkra aborter (helt i enlighet med det "Programme of Action" som beslutades om på Kairokonferensen 1994 - och som jag också tog upp i mitt tal förra veckan, se blogg från 3 oktober nedan). Men eftersom Bush tyvärr stöttas av amerikanska religiösa fundamentalister som är emot dessa rättigheter, har han dragit in USA:s stöd till UNFPA. De är helt enkelt en mycket stark lobbyingkraft här i USA och Bush har inte råd att förlora deras stöd. (Och kanske han också håller med dem? Men det är en annan historia.)

EFter seminariet gick jag fram till den amerikanska representanten och pratade kort med henne. Jag sa att jag tyckte att USA och UNFPA borde träffas för att reda ut oklarheterna eftersom det kan vara så att USA har felaktig information om UNFPA:s arbete (med tanke på vad UNFPA-kvinnan sa). Tror knappast att de kommer att göra det. Men man vet ju aldrig. Jag gav mitt kort till henne ifall de skulle behöva hjälp ;)

En sak till: Det är så typiskt att USA använder Kina som exempel eftersom Kinas famlijeplaneringsprogram är välkänt. Det är dock inte UNFPA som bestämt Kinas familjeplaneringspolitik. Det är kinesiska kommunistpartiet som har gjort det. Och det ska inte FN beskyllas för. Det är viktigt att skilja på äpplen och päron.

Jovisst. Jag förstår att det var en mycket direkt fråga. Men när man (i detta fall jag) får ett tillfälle att uppmärksamma en fråga inför/till en faktisk makthavare bör man göra det. I alla fall om det inte förstör ngt annat lobbyarbete vilket fallet knappast är ifråga om detta. Det är svårt att nå USA:s makthavare. Och därför måste varje tillfälle tas. Särskilt eftersom deras politik påverkar långt fler än de som de har fått sitt mandat (delar av det amerikanska folket) ifrån.

Nåväl. Vi hörs. Jag berättar senare om mötet med Koffi Annan. Nu ska jag skriva några texter till olika svenska tidningar.

Laila

Side Event: Youth and Migration (många kom)

Här i FN-skrapan pågår en massa saker samtidigt. Mellan kl. 10-13 är det sessioner i generalförsamlingen och utskottet och i andra formella forum. Många möten är öppna för alla med röda kort (vi delegater har röda kort). En del möten är stängda och endast öppna för vissa. Till exempel har Grupp 77 ibland stängda möten, liksom EU och andra som behöver koordinera sig. Eftermiddagssessionerna är mellan kl. 15-18.00. Lunchen är alltså mellan 13-15.00. Då arrangeras många sidoarrangemang, side event.

Idag arrangerade vi ungdomsdelegater ett sådant. Temat var Youth and Migration. Det bestämde vi ungdomsdelegater som träffades i Norge. En del ville att det skulle handa om Youth and Participation, men till slut enades vi om Youth and Migration eftersom det särskilda toppmöte som var för några veckor sedan här i FN just handlade om Migration.

Jag förespråkade att temat skulle vara Youth and Migration eftersom det är viktigt att vi unga inte bara pratar om ungdomsinflytande utan också ger input på faktiska politikområden. Ungdomsdeltagande får inte bara handla om att promota ungdomsdeltagande. Det måste också handla om innehåll. Annars spelar ju ungdomsdeltagandet ingen roll.

Ungdomsdelegaten Maja från Schweiz har hållit ihop arbetet med side eventet och hon modererade panelen som bestod av en kvinna från UNFPA (FN:s befolkningsfond), en man som varit med ohc skrivit UNFPA:s rapport om Youth and Migration, samt en av de mexikanska ungdomsdelegaterna. Det blev en helt ok diskussion, stundtals ganska intressant, när panelen gav sina synpunkter och tankar. Cirka 30 personer kom och lyssnade och efter ett tag öppnades det upp för frågor från publiken.

I publiken fanns Miriam K. Hughes (Deputy U.S. Representative to the Economic and Social Council). (Antagligen för att hon sett att en mexikansk ungdomsdeegat skulle prata.) Hon var också den amerikanska representant som hållt USA:s statement i Tredje kommittén på samma punkt som jag talade.

Jag räckte upp handen då det var dags för frågor och ställde en fråga till henne. (Man ska ju passa på när man har faktiska makthavare på plats.) Läs mer om det i nästa blogg (här ovan).

Sedan ställdes andra frågor och bland annat diskuterades integration en del. Svenska Ambassaden vid FN fanns också representerad (via Jonatan somen del av er känner) som ställde en bra fråga om Hiv och Aids. Tyvärr fick han dock inget svar direkt.

Side eventet arrangerades tillsammans med UNFPA och UN Programme on Youth. Vi hade spridit information om side eventet på flera sätt. Bland annat genom att dela ut flygblad om det, ha med det i FN:s Daily Journal och genom våra representationer.

Överlag var det ett helt ok side event.

Laila

Ny generalsekretarera, Nordkorea och Koffi

I förmiddags höll Nordkorea tal i ett av utskotten. Och en delegat som var där som jag åt lunch med berättade om hur de inte sagt ett ord om några provsprängingar.

När jag satt i Generalförsamlingen i förmiddags och lyssnade på rapporterna från presidenterna för ICTY, ICTR och ICC, och diskussionerna om det (skriver mer om det vid senare tillfälle), läste mötesordföranden emellan två inlägg upp ett meddelande från Säkerhetsrådet om att man där enhälligt röstat för Ban Ki Moon som FN:s nästa generalsekreterare.

Och imorgon ska vi träffa Koffi Annan :)

Laila

Sovjet på Manhattan

För precis fyra år sedan for jag till St. Petersburg för att plugga ryska i några månader på SPBGU (St. Petersburgs statliga universitet). Under månaderna i Ryssland lärde jag mig en massa saker, inte bara ryska. Jag tänker ofta på månaderna där - inte minst nu när jag rör mig på Manhattan. I USA.

En sak med Sovjet, och Ryssland, är avsaknaden av rejäla namn på saker. Jag tänker främst på namn på offentliga inrättningar, såsom skolor och sjukhus och hälsovårdsmottagningar. Typ. Istället för att heta Vallhallaskolan eller Oscarsgymnasiet, eller Grönhagens vårdcentral (fast på ryska så klart), heter det Skola nummer ett, Sjukhus nummer två, och Mottagning nummer tre. Vi minns alla skola nummer ETT i Beslan i södra Ryssland, där över 1200 barn och vuxna togs som gisslan i september 2004.

Kanske förstärks min upplevelse av nummernamnen i Ryssland av att jag medan jag var där läste Orwells "1984" (en sannerligen skrämmande kombination att läsa den på ett café nära KGB:s gamla huvudkontor). Hur som helst upplevde jag en förkärlek till det praktiska i att titulera saker vid nummer istället för trevliga namn i Ryssland.

Och här på Manhattan är det ju likadant. Fast vad gäller gatorna. De har alla nummer. Och avenyerna också. Nästan iaf. Det finns några få undantag (Lexington Avenue, Madison Avenue, Broadway, men så mkt mer är det egenligen inte).

Och det finns fler gemensamma beröringspunkter mellan nybyggarna i NY och sovjetbyråkratin. En till är dessa enorma byggnader uppförda som för att höja olika system till skyn. Bokstavligt likväl som bildligt. Och som är som gjorde för att man som människa ska känna sig underlägsen, liten, obetydlig. Följ den stora gatan Nevskij Prospekt till området runt Smolny i St. Petersburg (där flera politiska byggnader finns) eller gå söder över på Manhattan till Financial District där andra politiska byggande finns).

Nåväl. Ni som följer bloggen har märkt att jag framför allt skriver här för att rapportera från arbetet med uppdraget som delegat. Men denna iakttagelse kunde jag bara inte låta bli att dela med mig till alla er.

Laila